Lyrics of Man borde inte sova - Helen Sjöholm

Man borde inte sova (original)

Man borde inte sova när natten faller på
För tänk då blänker stjärnorna högt uppe i det blå
Det är så tyst och stilla
Att sova vore illa
Jag vandrar min vägar
Över slätt och genom skog
Och stjärnorna de följer mig
Så sällskap har jag nog
Det sägs att de är tusen mil
Och mer ändå från oss
Än brinner de med stadigt sken
Än flammar de som bloss
Som silver och kristaller
Nu deras gnistor faller
Och en och annan flämtar till när hon har brunnit ut
Så faller hon då blir det som en strimma rök till slut
Man kan väl aldrig drömma så grant och underbart
Som själva natten ter sig då stjärnor lyser klart
Det är som om det höres en silver spel som rördes
Man borde inte sova när natten faller på
Man borde se på stjärnorna
Man borde vara två

(translation)

You should not sleep when night falls
Because imagine then the stars twinkle high up in the blue
It's so quiet and peaceful
Sleeping would be bad
I walk my paths
Across plains and through forests
And the stars they follow me
I probably have that company
It is said that they are a thousand miles
And more still from us
They are still burning with a steady glow
They are still blazing like wildfire
Like silver and crystals
Now their sparks are falling
And one or two gasps when she has burned out
Then she falls, then it becomes like a streak of smoke in the end
You can never dream so wonderfully and wonderfully
As the night itself appears when stars shine brightly
It's as if you hear a silver game being touched
You should not sleep when night falls
You should look at the stars
You should be two