Translation of the song lyrics Trollkarlen - Mikael Wiehe

Trollkarlen (original)

I den mycket lilla staden
Är luften tjock som rök
Den världsberömde trollkarlen
Ska komma på besök
Man flaggar på hotellet
Som för en president
Och stadens blåsorkester
Har fått nya instrument
Så kommer han med tåget
-han åker alltid tåg
En mycket gammal trollkarl
I sliten paletå
Två koffertar med snören om
Och vågor i sitt hår
Och ett litet, listigt leende
Som ingen kan förstå
Och blåsorkestern blåser
Och talar’n håller tal
Och mänskor ropar bravo
För de’e så, det brukar va
Sen går han till hotellet
Där presidenten brukar bo
Men städerskorna säger
Att han har hål i sina skor
Han har rest i hela världen
Han har trollat överallt
Han har trollat sej förmögen
Han har trollat sej ett namn
Nu kan han inte trolla mer
Men de’e det inte nån som vet
Och hans liv är sedan länge
En evighetsturné
Det sorlar av förväntan
I hotellets stora sal
Som packade sardiner
Sitter mänskorna på rad
Och fifflarna och skojarna
Har bänkat sej längst fram.
Dom hoppas kunna stjäla nåt
Ur mästarens program
Och så står han där på scenen:
En levande legend
Och härmar nåt, han lärde sej
En gång för länge sen
Han flaxar med sin kappa
Och han viftar med sin stav
Ja, han känner sina kunder
Och vet vad dom vill ha
Och publiken sitter hänförd
Och låter sej bedras
Som trollkarl är han kanske usel
Men som humbug är han bra
Och när allt till sist är över
Så gratulerar man sej själv
Man vet att man har upplevt
En oförglömlig kväll
En trollkarl sitter ensam
På rummet där han bor
Med döden i sitt hjärta
Och hål i sina skor
Ett litet, listigt leende
Så höjer han sin blick
Dom trodde att han trollade
De’e det som är hans trick

Trollkarlen (translation)

In the very small town
Is the air thick as smoke
The world-famous magician
Will be visiting
You flag at the hotel
As for a president
And the city's wind orchestra
Has received new instruments
Then he comes with the train
- he always travels by train
A very old magician
In tired palette
Two suitcases with the strings on
And waves in his hair
And a small, cunning smile
Which no one can understand
And the wind orchestra is blowing
And the speaker gives a speech
And people shout bravo
For those who do, it's usually huh
Then he goes to the hotel
Where the president usually lives
But the cleaning ladies say
That he has holes in his shoes
He has traveled all over the world
He has conjured everywhere
He has conjured himself wealthy
He has conjured up a name
Now he can no longer conjure
But no one knows
And his life is long gone
An eternity tour
It is buzzing with anticipation
In the hotel's large hall
Like packed sardines
People sit in a row
And the pranks and jokers
Has sat down at the front.
They hope to steal something
From the master's program
And so he stands there on stage:
A living legend
And imitating something, he learned
One time long ago
He flaps his coat
And he waves his wand
Yes, he knows his customers
And know what they want
And the audience is captivated
And lets himself be deceived
As a magician, he may be lousy
But as a hoax, he is good
And when everything is finally over
So you congratulate yourself
You know you have experienced
An unforgettable evening
A magician sits alone
In the room where he lives
With death in his heart
And holes in their shoes
A small, cunning smile
Then he raises his gaze
They thought he was conjuring
That's his trick