Lyrics of Sista brevet hem - Mikael Wiehe

Sista brevet hem (original)

I maj var vädret ljuvligt
och stan var full av liv
Folk hurrade på gatorna
när vi marscherade förbi
Vår tro var utan fläckar
Vårt hopp var utan gräns
Vi hade inte lärt oss än
hur nederlaget känns
I juni skärptes striderna
Dom besköt oss varje dag
Och några lämna' staden
Men dom flesta stanna' kvar
Vi hoppades på morgondan
och trodde, den var vår
Fastän några kanske tvivlade
så stanna' dom ändå
I juli kom attacken
Vi slogs från hus till hus
Och långsamt maldes staden ner
till en blodig hög av grus
Vi slogs med allt vi hade
Vi kämpade som djur
Men lyckan hade lämnat oss
Nu var det deras tur
September kom med kyla
Vi gick mot nederlag
Vi såg det allihopa
Vi såg det all’es klart
Det fanns ingenstans att fly till
så ingen gav sej av
Vi kunde bara dö för det
vi trodde var vår sak
Idéer lär visst aldrig dö
Det har jag läst nånstans nån gång
Med det är svårt att riktigt veta
hur det egentli’n är med sånt
För egen del så kan jag bara
säkert säg' en sak:
Jag hoppas inte längre
Men tron, den har jag kvar
Det här är nog mitt sista brev
Dom är mycket tätt inpå
Vi ses nog inte mera
Det verkar knappast så
Men en sak vill jag be dej om
en allra sista tjänst
Berätta vad vi kämpa' för
för dom som kommer sen

(translation)

In May, the weather was lovely
and the town was full of life
People cheered in the streets
as we marched past
Our faith was spotless
Our hope was limitless
We had not learned yet
how the defeat feels
In June, the fighting intensified
They shot at us every day
And some leave the city
But most of them stay
We were hoping for tomorrow
and thought, it was ours
Although some may have doubted
so stay 'them anyway
In July, the attack came
We fought from house to house
And slowly the city was ground down
to a bloody pile of gravel
We fought with everything we had
We fought like animals
But happiness had left us
Now it was their turn
September came with cold
We went to defeat
We all saw it
We saw it all clearly
There was nowhere to flee to
so no one gave up
We could only die for it
we thought was our case
Ideas certainly never die
I've read that somewhere before
But it's hard to really know
how it really is with that sort of thing
For my part, I can only
surely say one thing:
I hope not anymore
But faith, I still have it
This is probably my last letter
They are very close
See you probably not anymore
It hardly seems so
But one thing I want to ask you
a very last service
Tell us what we're fighting for
for those who come later