Song information On this page you can find the lyrics of the song Sista brevet hem, artist - Mikael Wiehe. Album song Det ligger döda kameler i min swimmingpool, in the genre Поп
Date of issue: 31.12.1991
Record label: MNW
Song language: Swedish
Sista brevet hem(original) |
I maj var vädret ljuvligt |
och stan var full av liv |
Folk hurrade på gatorna |
när vi marscherade förbi |
Vår tro var utan fläckar |
Vårt hopp var utan gräns |
Vi hade inte lärt oss än |
hur nederlaget känns |
I juni skärptes striderna |
Dom besköt oss varje dag |
Och några lämna' staden |
Men dom flesta stanna' kvar |
Vi hoppades på morgondan |
och trodde, den var vår |
Fastän några kanske tvivlade |
så stanna' dom ändå |
I juli kom attacken |
Vi slogs från hus till hus |
Och långsamt maldes staden ner |
till en blodig hög av grus |
Vi slogs med allt vi hade |
Vi kämpade som djur |
Men lyckan hade lämnat oss |
Nu var det deras tur |
September kom med kyla |
Vi gick mot nederlag |
Vi såg det allihopa |
Vi såg det all’es klart |
Det fanns ingenstans att fly till |
så ingen gav sej av |
Vi kunde bara dö för det |
vi trodde var vår sak |
Idéer lär visst aldrig dö |
Det har jag läst nånstans nån gång |
Med det är svårt att riktigt veta |
hur det egentli’n är med sånt |
För egen del så kan jag bara |
säkert säg' en sak: |
Jag hoppas inte längre |
Men tron, den har jag kvar |
Det här är nog mitt sista brev |
Dom är mycket tätt inpå |
Vi ses nog inte mera |
Det verkar knappast så |
Men en sak vill jag be dej om |
en allra sista tjänst |
Berätta vad vi kämpa' för |
för dom som kommer sen |
(translation) |
In May, the weather was lovely |
and the town was full of life |
People cheered in the streets |
as we marched past |
Our faith was spotless |
Our hope was limitless |
We had not learned yet |
how the defeat feels |
In June, the fighting intensified |
They shot at us every day |
And some leave the city |
But most of them stay |
We were hoping for tomorrow |
and thought, it was ours |
Although some may have doubted |
so stay 'them anyway |
In July, the attack came |
We fought from house to house |
And slowly the city was ground down |
to a bloody pile of gravel |
We fought with everything we had |
We fought like animals |
But happiness had left us |
Now it was their turn |
September came with cold |
We went to defeat |
We all saw it |
We saw it all clearly |
There was nowhere to flee to |
so no one gave up |
We could only die for it |
we thought was our case |
Ideas certainly never die |
I've read that somewhere before |
But it's hard to really know |
how it really is with that sort of thing |
For my part, I can only |
surely say one thing: |
I hope not anymore |
But faith, I still have it |
This is probably my last letter |
They are very close |
See you probably not anymore |
It hardly seems so |
But one thing I want to ask you |
a very last service |
Tell us what we're fighting for |
for those who come later |