| Jag måste gå med väldigt bestämda steg
|
| och ryggen alldeles rak
|
| och med huvudet mycket högt
|
| och blicken fäst rakt framför mej
|
| nånstans mycket långt bort
|
| Jag måste sätta den ena foten
|
| framför den andra
|
| utan att tveka
|
| och aldrig, aldrig nånsin titta ner
|
| Om jag ska klara av det här
|
| Om jag ska klara det här
|
| Jag vet inte hur man klarar av sånt här
|
| Jag vet inte om jag klarar det
|
| Och jag måste gå till min terapeut
|
| minst två gånger i veckan
|
| och redogöra för olika saker i mitt känsloliv
|
| och hur jag ser på det
|
| och läsa upp långa historier
|
| som jag har skrivit hemma vid mitt skrivbord
|
| för att försöka förklara dej för mej
|
| Och jag måste prata mycket länge och omsorgsfullt
|
| med alla som jag träffar
|
| om hur jag mår
|
| och om hur jag har det
|
| och om hur det går
|
| och analysera den förhandenvarande situationen
|
| i detalj
|
| och vad som har hänt sen sist
|
| och hur den kan tänkas utveckla sej
|
| och vilka eventuella mått och steg
|
| jag i så fall kan tänkas vidta
|
| och vilka eventuella mått och steg
|
| du kan tänkas vidta
|
| Om jag ska klara av det här
|
| Om jag ska klara det här
|
| Jag vet inte hur man klarar av sånt här
|
| Jag vet inte om jag klarar det
|
| Jag måste sitta i timtal fullständigt orörlig
|
| framför min spegelbild
|
| och föra oändligt långa samtal med mej själv
|
| och studera mitt ansikte mycket noga
|
| för att försäkra mej om
|
| att jag fortfarande finns
|
| och inte bara är nån sorts överbliven restprodukt
|
| från vårt gemensamma liv
|
| Och jag måste sätta musiken på stereon
|
| och ljudet på TV: n
|
| på mycket hög volym
|
| så att jag inte märker tystnaden i lägenheten
|
| och hålla mycket hårt för öronen
|
| så att jag inte hör att du inte diskar i köket
|
| Och jag måste ta på mej
|
| mycket tjocka, helst heltäckande kläder
|
| så att jag inte märker
|
| att du inte rör vid mej
|
| Och jag får inte öppna garderobsdörrarna
|
| så att jag märker att dina kläder inte hänger där
|
| och jag får inte tända ljuset i vardagsrummet
|
| så att jag ser de gapande hålen
|
| i bokhyllan
|
| Och jag får inte sträcka ut armen
|
| för då märker jag att du inte ligger
|
| i sängen bredvid mej
|
| Och jag får helst inte röra mej
|
| så att jag noterar att du inte följer mej med blicken
|
| Om jag ska klara av det här
|
| Om jag ska klara det här
|
| Jag vet inte hur man klarar av sånt här
|
| Jag vet inte om jag klarar det
|
| Och jag måste mycket noga hålla reda på
|
| vad det är för tid på dygnet
|
| där borta där du är
|
| och om du snart har en möjlighet att ringa mej
|
| eller kontakta mej på annat sätt
|
| Och jag måste stiga upp mitt i nätterna
|
| när det är dag hos dej på andra sidan jordklotet
|
| och försöka nå dej
|
| Och jag måste ringa
|
| mycket långa och kostsamma
|
| interkontinentala telefonsamtal
|
| så att vi kan föra långa resonemang
|
| om skenbart praktiska saker som
|
| boskillnad, valutaöverföring, skattekonsekvenser
|
| eftersändning av brev och köerna på huvudpostkontoret
|
| i staden där du befinner dej
|
| Om jag ska klara av det här
|
| Om jag ska klara det här
|
| Jag vet inte hur man klarar av sånt här
|
| Jag vet inte om jag klarar det
|
| Och jag måste ta långa promenader längs stranden
|
| så att jag kan gråta mycket våldsamt
|
| och skrika mycket gällt och okontrollerat
|
| och ibland skratta mycket högt och tydligt för mej själv
|
| Och varje liten gnutta hopp
|
| måste jag försöka utplåna
|
| Och det är inte lätt
|
| att utplåna hoppet
|
| Hoppet lär ju som bekant
|
| vara det sista som dör
|
| Att utplåna hopp
|
| är en blodig sysselsättning
|
| Hoppet är segt
|
| Hoppet vill som sagt inte dö
|
| Hoppet kämpar emot
|
| som en flådd, sprattlande
|
| kanin mellan fingrarna
|
| Men jag måste försöka ta kål på det
|
| Bita huvudet av det
|
| Banka det i väggen
|
| Stampa ihjäl det
|
| Om jag ska klara det här
|
| Som jag inte alls vet om jag kommer att klara av |