Translation of the song lyrics Underbar - Fronda

Underbar (original)

Hon var sjutton år, 45 kilo lätt, skinn och ben
Men spegeln äter upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag orkar inte mer
Två, fingrar i halsen — hostar upp mina problem
Så, spottar ut skam, hon lever med en fiende
Lever med en nattsvart känsla så vidrig men
Känns som döden knackar på när man är ensam
Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan
Tänk dig en massa människor som samlas runt dig
Och pekar ut alla dina fel som ett mönster
Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet
Det känns lite tryggare — världen genom mitt fönster
Har, dåligt med pengar, kan inte följa trenderna
Och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna
Sömnlös, hoppet hoppade av
Första chansen det fick så jag mår botten idag
Vacker som du är, du måste vara som du var
Det är knappast fel på dig, det är fel på hur världen är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
För innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar
Har en farsa som är världens största egoist
Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss
En ensam fågel som bär på tok för stor kvist
Våra liv kan kännas tomma och iscensatta
Tänk om vi redan är döda, här istället vi straffas
Det äter upp mig inifrån, självkänslan
Ligger i respirator så skadad och väntar
Den positiva lilla tjejen är försvunnen
Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?
Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang?
När kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött
Ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp
Vacker som du är, du måste vara som du var
Det är knappast fel på dig, det är fel på hur världen är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
För innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar
Det känns som första dagen i skolan ja, fast varje dag
Nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks
Om jag kunde lita på mig själv och sluta söka svar
Då kanske ni skulle se mig som någon som var lika bra
En osynlig 17-åring vore allas dröm
Men inte på det sättet det skeppet har gått på grund
Låt mig inte sitta själv idag igen
Låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem
Blickarna i korridoren är som knivhugg i låren
Det är sånt som får mig att överväga resan till båren
Tonåren, som skulle vara något bra
Varför flyttar de på mig när mobbarna får vara kvar?
Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel
Det måste va' mitt äckliga jag som sätter mig ur spel
Det finns ingenting som går upp, allting går ner
Bäst jag smyger in på rummet och skriver mitt brev
Vacker som du är, du måste vara som du var
Det är knappast fel på dig, det är fel på hur världen är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
För innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar

Underbar (translation)

She was seventeen years old, 45 kilos light, skin and bones
But the mirror eats up the positive that she sees
Leave me alone because I can't take it anymore
Two, fingers in throat — coughing up my troubles
So, spitting out shame, she lives with an enemy
Living with a night black feeling so vile though
Feels like death knocks when you're alone
I cut myself to escape that feeling
Imagine a mass of people gathering around you
And points out all your faults as a pattern
Therefore, I stay at home, lock myself in the room
It feels a little safer — the world through my window
Have, low on money, can't follow the trends
And if you don't, most friends will disappear
Sleepless, hope dropped
First chance it got so I feel the bottom today
Beautiful as you are, you must be as you were
It's hardly your fault, it's the way the world is today
Clench both fists and focus on something good
Because deep down they know they are wrong and you are wonderful
Have a father who is the world's biggest egotist
He fell in love with the alcohol, the family takes last
I would like to say that I don't give a damn
A lone bird carrying too big a twig
Our lives can feel empty and staged
What if we are already dead, here instead we are being punished
It eats me up from the inside, the self-esteem
Lying on respirator so injured and waiting
The positive little girl has disappeared
The gaze is empty, chapter 17 is ba' darkness
Why is the mirror playing a game on me?
Why does life cry, when death always smiles at me?
How should I behave in social contexts?
When the body panics and the brain wants to play on the same band?
I hate that I hate myself, I'm tired of being tired
Loneliness seduces me every day I step up
Beautiful as you are, you must be as you were
It's hardly your fault, it's the way the world is today
Clench both fists and focus on something good
Because deep down they know they are wrong and you are wonderful
It feels like the first day of school, yes, but every day
The nervousness kidnaps my stomach back and forth
If I could trust myself and stop searching for answers
Then maybe you would see me as someone who was just as good
An invisible 17-year-old would be everyone's dream
But not in the way that ship has gone aground
Don't let me sit alone today again
Don't let me face my thoughts that follow me home
The stares in the corridor are like stabs in the thighs
It's the kind of thing that makes me consider the trip to the stretcher
The teenage years, which would be something good
Why are they moving me when the bullies are allowed to stay?
But I understand them, it must be my fault
It must be my disgusting self putting me out of the game
There is nothing that goes up, everything goes down
I'd better sneak into the room and write my letter
Beautiful as you are, you must be as you were
It's hardly your fault, it's the way the world is today
Clench both fists and focus on something good
Because deep down they know they are wrong and you are wonderful