Lyrics of Till en gammal knarkare - Cornelis Vreeswijk

Till en gammal knarkare (original)

In kom en gammal knarkare på Klara Polisstation
hans skor var våta och hans ögon kalla
Och när han skulle tala fick han inte fram en ton
så han kunde varken sjunga eller tjalla
Vi la honom i en ensamcell: hans säng var våt av blod
Så småningom gick han in och ut som barn i huset
En vacker dag dök han plötsligt upp med ett brev och på brevet stod:
«Jag offrar mina ]skor för det grönaljuset…»
Men jag öppnade brevet och jag läste som så:
«Hej Bröder, lyssna nu till min historia
En gång var jag en vacker prins och lycklig som få
Min faders stolthet!
Och min moders gloria
En vacker dag emellertid, tog jag min första sil
Då öppnades min ögon och jag skåda'
bland alla stackars jävlarna som åker runt i bil
och bor och dör och äter i en låda
Så jag gav bort min arvedel till första bästa svin
som sprang iväg och köpte sig en fylla
Och jag bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin
som jag hade i små kapslar i min hylla
Min fader dog av vrede och min moder dog av gråt
och jag blev hatad utav mina bröder
men jag gav väl fan i detta och jag gnolade en låt
där ja bodde i en svinkvart på Söder
Det sista som jag bytte bort det var min vackra röst
mot Adams äpple.
Och för fagra Eva
Och lade mig att vila mellan två kvinnobröst
för jag var trött, jag ville inte leva"
Här slutade brevet och intet öga torrt
och kommissarien röt: «Nå, för satan
Släpp ut den fan ur cellen!
Och se till att ha kommer bort!»
Så där låg vår knarkare på gatan
Då ljöd en röst från himmelen så klar och så ren:
«Låt alla era skenkänslor fara
Ty denna vackra prins han gav bort allt vackert sken
därför skall han evinnerligen vara!»
Man trodde ju Gud fader här i vår stad
ej skulle bli tillstädes.
Trodde du ja
Men femti gamla knarkare som han stod i en rad
och stampade och skrek: «Halleluja!»
Och fyra ljuva änglar tog hjärtat ur hans kropp
och la det i en plastpåse med hans spruta
Och sedan steg dom sakta mot Himmelen opp
Och nu är klockan mycket, dags att sluta

(translation)

In came an old junkie at Klara Police Station
his shoes were wet and his eyes cold
And when he was about to speak, he couldn't get out a note
so he could neither sing nor sing
We put him in a solitary cell: his bed was wet with blood
Eventually he went in and out like a child in the house
One fine day he suddenly appeared with a letter and on the letter it said:
«I sacrifice my shoes for that green light...»
But I opened the letter and I read like this:
«Hello Brothers, now listen to my story
Once I was a handsome prince and happy like few
My father's pride!
And my mother's halo
One beautiful day however, I took my first sieve
Then my eyes were opened and I saw
among all the poor bastards driving around in cars
and live and die and eat in a box
So I gave away my inheritance to the first best pig
who ran off and bought himself a drunk
And I traded my beautiful castle for amphetamines
which I had in small capsules on my shelf
My father died of anger and my mother died of crying
and I was hated by my brothers
but I gave a damn about this and I gnoled a song
where yes lived in a pigsty in Söder
The last thing I traded away was my beautiful voice
towards the Adam's apple.
And for beautiful Eva
And laid me down to rest between two women's breasts
because I was tired, I didn't want to live"
Here the letter ended and not a dry eye
and the commissar roared: «Well, damn it
Let that bastard out of the cell!
And make sure to get away!”
So there was our junkie on the street
Then a voice from heaven sounded so clear and so pure:
«Let all your false feelings go
For this beautiful prince he gave away all beautiful semblance
therefore he shall be forever!”
After all, God was believed to be the father here in our city
would not be present.
Did you think yes
But fifty old junkies like him stood in a row
and stamped and shouted: «Hallelujah!»
And four sweet angels took the heart out of his body
and put it in a plastic bag with his syringe
And then they rose slowly towards Heaven
And now it's very late, time to stop