| Jag strålar av hälsa, fast blek och svag |
| Jag tager mig frisk luft på krogen |
| Jag har en ny kvinna vareviga dag |
| Trots det är jag alltid trogen |
| Ursäkta madam, det är synd och skam |
| Den visan är alldeles bak-och-fram |
| Jag skriver romaner, börjar längst bak |
| Sen säljer jag dem till Dramaten |
| Jag sparkar värdinnan och värden där bak |
| Medan gästerna tackar för maten |
| Ursäkta madam, det är synd och skam |
| Den visan är alldeles bak-och-fram |
| Jag hoppar av tåget när det börjar gå |
| Jag bjuder på krog utan slantar |
| Och röd är kärleken och munnen är blå |
| För flickan, hon har inga vantar |
| Ursäkta madam, det är synd och skam |
| Den visan är alldeles bak-och-fram |
| Och när jag blir gammal så får jag pension |
| Så sant, det är tryckt och skrivet |
| Då gifter jag mig med en annan person |
| Och då börjar äntligen livet |
| Ursäkta madam, det är synd och skam |
| Den visan är alldeles bak-och-fram |
| Och hararna skuttar i träden kring |
| Och fisken är glad så han vrålar |
| Båd' haren och fisken har fått sig ett sting |
| Av radioaktiva strålar |
| Ursäkta madam, det är synd och skam |
| Den visan är alldeles bak-och-fram |
| Och tupparna kacklar och lägger ägg |
| Så går det till nu för tiden |
| En geting har byggt sig ett bo i mitt skägg |
| Och själv är jag tämligen vriden |
| Ursäkta madam, det är synd och skam |
| Den visan är alldeles bak-och-fram |