Translation of the song lyrics Stämd i moll - Tysta Mari

Stämd i moll (original)

Madrasserade väggar, ingen hör mina skrik
Jag sitter som på nålar, rör mig bland lik
Jag är styrd, Jag är styrd men vem håller kontrollen?
Följer manualen, spelar rollen
Är en halvmålad tavla, inget av mig är helt
Har stulit allt runt mig och nekar blint
Jag har sprungit hela livet utan att komma fram
Mitt samvete, det är helt svart
Förväntningarna e noll och prestationen e noll
Jag fixade dom här pillren för att komma I form
Jag är stämd I moll
Fyll mig igen, jag vill flytta hem
Nedsövd och drogad bara tillbaka igen
Såg lyktorna och sen lös det kallt
På ett blekt ansikte I kaos
För jag är en gitarr som tappat sin klang
Den här världen fick mig på fall
Jag kunde höra hur dom viskade mitt namn
Medans jag kröp bakgatorna fram
Dom sjöng en melankolisk sång
Men jag har alltid älskat domedagsprosa
Och jag har alltid vart stämd I moll
För jag har krossat alla lampor som lyst på mig
Har låst alla dörrar och sparkat upp dom igen
Jag hörde orden när dom lämnade min mun
Det där löftet lät så jävla tunt
Jag lovar, jag ska aldrig göra det igen
Nästa gång blir den sista tills jag gör det igen
I en dimma av lögner kändes det rätt sunt
Sen kom golvet emot mig och världen snurra runt
Och I skallen ekade en sorgsen sång
Dom sjöng nåt om att förlåta och börja om
Och nåt om att vara stämd I moll
Jag minns när det brann
Det var inte det här jag lovade när vi träffa varann
Jag minns hur I gick Sankt Pauls: gatan fram
Genom husen, genom dimman när pappret var blankt
En regning höstkväll på Södermalm…

Stämd i moll (translation)

Mattressed walls, no one hears my screams
I sit like on needles, moving among corpses
I'm in control, I'm in control but who's in control?
Follows the manual, plays the role
Is a half-painted painting, none of me is complete
Has stolen everything around me and denies blindly
I've run all my life without getting there
My conscience, it's completely black
Expectations are zero and performance is zero
I fixed these pills to get in shape
I'm tuned in minor
Fill me up again, I want to move home
Slept and drugged just back again
Saw the lanterns and then loose it cold
On a pale face In chaos
Because I'm a guitar that has lost its tone
This world made me fall
I could hear them whispering my name
While I crawled the back streets
They sang a melancholy song
But I have always loved doomsday prose
And I've always been tuned in minor
Because I have broken all the lights that shine on me
Have locked all the doors and kicked them open again
I heard the words as they left my mouth
That promise sounded so damn thin
I promise, I'll never do that again
Next time will be the last one until I do it again
In a fog of lies, it felt pretty healthy
Then the floor came towards me and the world spun around
And in the skull echoed a sad song
They sang something about forgiving and starting over
And something about being tuned in minor
I remember when it burned
This was not what I promised when we met
I remember walking down St. Paul's Street
Through the houses, through the fog when the paper was blank
A rainy autumn evening on Södermalm…