Song information On this page you can read the lyrics of the song Lejonbruden , by - Triakel. Song from the album Triakel, in the genre Release date: 31.12.1997
Record label: MNW
Song language: Swedish
Lejonbruden(original) |
| I skimrande bruddräkt så vit som en snö |
| Står djurtämjarens dotter, en blomstrande mö |
| Hon tvingats att giva en främling sin hand |
| I morgon går färden till främmande land |
| Ren gästerna samlats men tid är det än |
| För Selma att träffa sin trofaste vän |
| Och sorgsen hon gångar till lejonets bur |
| Att taga farväl av sitt älskade djur |
| Hon lägger sig ner där hon förr varit van |
| Och lindar sin arm kring dess böljande man |
| Och skogarnas konung sin vildhet har glömt |
| När Selma hon smeker och viskar så ömt |
| Vi måste nu skiljas min bruddräkt du ser |
| Hav tack kära vän nu vi råkas ej mer |
| Jag tvingats att giva en främling min hand |
| I morgon går färden till främmande land |
| Du blickar så ömt du mig säkert förstår |
| Förlåt kära vän se jag torkar en tår |
| Men hör hur min brudgum han ropar igen |
| Farväl nu för alltid min älskade vän |
| En kyss nu till avsked hon lejonet ger |
| Men mannnen vid gallret nu lejonet ser |
| Med ens är dess saktmod och mildhet förbi |
| Det reser sig häftigt i fullt raseri |
| Den väldiga svansen nu svängningen tar |
| Och Selma står dödsblek men fattning hon har |
| Att bedja och hota är fåfängt beslut |
| För dörren står djuret hon slipper ej ut |
| Kom hit med en bössa nu främlingen skrek |
| Ett skott ska väl ända den blodiga lek |
| Och dödstystnad härskar geväret han får |
| Han laddar nu, djuret hans mening förstår |
| Och lejonet rasar i fängslande bur |
| Vill Selma försvara men vet icke hur |
| Ett rytande skallar barmhärtige gud |
| I stycken slet lejonet främlingens brud |
| Och sedan det druckit den älskades blod |
| Det lägger sig stilla med nedslaget mod |
| Vid bleknande liket det väntar få tröst |
| En kula som mördande sårar dess bröst |
| (translation) |
| In shimmering wedding dress as white as a snow |
| Stands the animal tamer's daughter, a thriving maiden |
| She was forced to give a stranger her hand |
| Tomorrow the journey goes to a foreign land |
| Clean guests gathered but time is still there |
| For Selma to meet her faithful friend |
| And sad she walks to the lion's cage |
| To say goodbye to his beloved animal |
| She lies down where she used to be |
| And wraps his arm around its undulating man |
| And the king of the forests has forgotten his savagery |
| When Selma she caresses and whispers so tenderly |
| We must now part my bridal suit you see |
| Thank you dear friend now we do not happen again |
| I was forced to give a stranger my hand |
| Tomorrow the journey goes to a foreign land |
| You look so tender you surely understand me |
| Sorry dear friend see I wipe a tear |
| But hear my groom shouting again |
| Farewell now forever my beloved friend |
| A kiss now to farewell she the lion gives |
| But the man at the grate now the lion sees |
| Suddenly its meekness and gentleness are over |
| It rises fiercely in full rage |
| The huge tail now the swing takes |
| And Selma is pale to death, but she has the composure |
| Praying and threatening is a vain decision |
| At the door stands the animal she does not escape |
| Come here with a rifle now the stranger screamed |
| A shot should well end the bloody game |
| And deathly silence rules the rifle he receives |
| He is charging now, the animal understands his meaning |
| And the lion rages in captivating cages |
| Selma wants to defend but does not know how |
| A roaring skull merciful god |
| In pieces, the lion tore the stranger's bride |
| And then it drank the beloved's blood |
| It calms down with the brave courage |
| When the corpse fades, little consolation awaits |
| A bullet that kills hurts its breast |