Lyrics of Lejonbruden - Triakel

Lejonbruden (original)

I skimrande bruddräkt så vit som en snö
Står djurtämjarens dotter, en blomstrande mö
Hon tvingats att giva en främling sin hand
I morgon går färden till främmande land
Ren gästerna samlats men tid är det än
För Selma att träffa sin trofaste vän
Och sorgsen hon gångar till lejonets bur
Att taga farväl av sitt älskade djur
Hon lägger sig ner där hon förr varit van
Och lindar sin arm kring dess böljande man
Och skogarnas konung sin vildhet har glömt
När Selma hon smeker och viskar så ömt
Vi måste nu skiljas min bruddräkt du ser
Hav tack kära vän nu vi råkas ej mer
Jag tvingats att giva en främling min hand
I morgon går färden till främmande land
Du blickar så ömt du mig säkert förstår
Förlåt kära vän se jag torkar en tår
Men hör hur min brudgum han ropar igen
Farväl nu för alltid min älskade vän
En kyss nu till avsked hon lejonet ger
Men mannnen vid gallret nu lejonet ser
Med ens är dess saktmod och mildhet förbi
Det reser sig häftigt i fullt raseri
Den väldiga svansen nu svängningen tar
Och Selma står dödsblek men fattning hon har
Att bedja och hota är fåfängt beslut
För dörren står djuret hon slipper ej ut
Kom hit med en bössa nu främlingen skrek
Ett skott ska väl ända den blodiga lek
Och dödstystnad härskar geväret han får
Han laddar nu, djuret hans mening förstår
Och lejonet rasar i fängslande bur
Vill Selma försvara men vet icke hur
Ett rytande skallar barmhärtige gud
I stycken slet lejonet främlingens brud
Och sedan det druckit den älskades blod
Det lägger sig stilla med nedslaget mod
Vid bleknande liket det väntar få tröst
En kula som mördande sårar dess bröst

(translation)

In shimmering wedding dress as white as a snow
Stands the animal tamer's daughter, a thriving maiden
She was forced to give a stranger her hand
Tomorrow the journey goes to a foreign land
Clean guests gathered but time is still there
For Selma to meet her faithful friend
And sad she walks to the lion's cage
To say goodbye to his beloved animal
She lies down where she used to be
And wraps his arm around its undulating man
And the king of the forests has forgotten his savagery
When Selma she caresses and whispers so tenderly
We must now part my bridal suit you see
Thank you dear friend now we do not happen again
I was forced to give a stranger my hand
Tomorrow the journey goes to a foreign land
You look so tender you surely understand me
Sorry dear friend see I wipe a tear
But hear my groom shouting again
Farewell now forever my beloved friend
A kiss now to farewell she the lion gives
But the man at the grate now the lion sees
Suddenly its meekness and gentleness are over
It rises fiercely in full rage
The huge tail now the swing takes
And Selma is pale to death, but she has the composure
Praying and threatening is a vain decision
At the door stands the animal she does not escape
Come here with a rifle now the stranger screamed
A shot should well end the bloody game
And deathly silence rules the rifle he receives
He is charging now, the animal understands his meaning
And the lion rages in captivating cages
Selma wants to defend but does not know how
A roaring skull merciful god
In pieces, the lion tore the stranger's bride
And then it drank the beloved's blood
It calms down with the brave courage
When the corpse fades, little consolation awaits
A bullet that kills hurts its breast