Lyrics of Spelmannen - Sofia Karlsson

Spelmannen (original)

Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans
I sol och när skyar skymma månens skära dans
Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill
Jag spelar för att glömma att jag själv finnes till
Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin
Ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin
Ni får inte ge min bannor eller kalla mej för lat
Fast jag stundom hellre hungrar än jag spelar för mat
Jag vill inte gräva jorden, jag vill inte hugga ved
Jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned
Och i kvällens röda brand ska jag stå upp med min fiol
Och spela tills ert öga lyser hett som kvällens sol
Jag ska spela när ni gräva era kära ner i jord
Jag ska spela hela sorgen i en visa utan ord
Och det svarta som var döden och som hälsat vid er säng
Det skall forsa som en strömmande sorg från min sträng
Jag ska följa genom dalarna i höstens höga natt
Och i rök från hundra milor ska jag sjunga som besatt
Och när natten böljar becksvart över skogstjärnens skum
Mina basar skola ropa djupt ur mänskosjälens rum
Tre sorgens strängar har jag — den fjärde har gått av
Den brast i en skälvning på den bästa vännens grav
Men ända in i döden vill jag följa er med sång —
Och jag vill dö och jag vill spela till uppståndelse en gång

(translation)

I'm a fiddler, I'm going to play grave beer and dance
In the sun and when clouds obscure the moon's cut dance
I never want to hear advice and I want to play the way I want
I play to forget that I exist
I do not want to thresh rye and I do not want to scratch flax
For the hand in which the strings tremble shall be kept weak and fine
You must not give me curses or call me lazy
Although sometimes I'm rather hungry than I play for food
I do not want to dig the earth, I do not want to chop wood
I want to dream under the hedges of the sun she has set
And in tonight's red fire I will stand up with my violin
And play until your eye shines as hot as the evening sun
I'll play when you dig your loved ones into the ground
I'll play all the grief in a show without words
And the black that was death and greeted by your bed
It will rush like a flowing sorrow from my string
I will follow through the valleys in the high night of autumn
And in smoke from a hundred miles I will sing like obsessed
And when the night waves pitch black over the forest star's foam
My bosses will shout deep from the room of the human soul
I have three strings of grief - the fourth has gone off
It shook in a tremor on the best friend's grave
But all the way to death I want to accompany you with song -
And I want to die and I want to play to resurrection once