Lyrics of Milrök - Sofia Karlsson

Milrök (original)

Längst, djupast i ändlösa skogar, bakom urberg, stupande grå
Bortom svindlande, ändlösa hedar, där dagarna dödstysta gå
Där jäser i smältvit hetta ett bål under stybbade bryn
Och silar ur hundra små gluggar sin gråa rök mot skyn
Där kring går en nattsvart mänska med ögon som vitt porslin
Och svettas i kamp mot hungern och med bröstet mot vinterns lavin
All eld som brinner är eld, fast den göms som vore den död
All eld är äkta eld, fast den ej lyser som druvor röd
Den glöder ändå därnere, den bränner sig längre ner
Och gräver sig ut och flammar i natten, när ingen ser
Så glöder, så brinner en mänska av hat, av hopp och tro
Så går från djupet små rökmoln och somna i skogarnas ro
Så stiga den gömdes visor ur jord och bränder fram
Och smyga sig drömmande ut över urbergens trasiga kam
Det hela är röken bara av en ande som trotsar och ber
Det är grått, det är släckt, det försvinner, det är milrök ingenting mer

(translation)

Longest, deepest in endless forests, behind bedrock, falling gray
Beyond dizzying, endless heaths, where the days of death go silent
There, in an off-white heat, a bonfire ferments under stiffened brows
And filters out a hundred small windows its gray smoke against the sky
Around there walks a night-black man with eyes like white porcelain
And sweating in the fight against hunger and with the chest against the avalanche of winter
All fire that burns is fire, though it is hidden as if it were dead
All fire is real fire, though it does not shine like grapes red
It still glows down there, it burns further down
And digs out and burns in the night, when no one sees
So glows, so a man burns of hatred, of hope and faith
Then small clouds of smoke go from the depths and fall asleep in the peace of the forests
Then the hidden songs rise from the ground and burn out
And sneak dreamily out over the broken ridges of the bedrock
The whole thing is the smoke only of a spirit that defies and prays
It's gray, it's off, it's gone, it's mileage nothing more