Lyrics of Forsen - Finntroll

Forsen (original)

Fingrar bleka klösa laven, slita
De sprättar, river, blottar sten och klippa
Naglar svarta i spillror tärs, slipas loss
När han dyker in i mönstret, stenens svarta fors
Han gräver ner mot bergets kärna
Han slinker in i springor, halkar
Isande vatten han ur sprickor dricka
Kalk och järn från stenar slicka
Vid en strand så kall och dunkel
Årtusenden den resande vilat
Djupt i hålor utan endaste ljus
Blott ett ljud, den svarta forsens brus
Han vadar i skenet av underjords eld
Den djupa floden, den ha ingen källa
När tiden tappat sin lögnfyllda gång
Ses en vandring i visdom oändligt lång
Vid en strand så kall och dunkel
Årtusenden den resande vilat
Djupt i hålor utan endaste ljus
Blott ett ljud, den svarta forsens brus
Forsens brus!
Framför ses en skugga längs vattnet vandra
En rygg så tärd och böjd av kunskap
Då han nu den andre i djupet fått fatt
Med sig själv han då vid forsen satt

(translation)

Fingers pale claws lichen, tear
They crack, tear, bare stone and cut
Nails black in debris are eroded, sanded loose
When he dives into the pattern, the stone's black rapids
He digs down to the core of the mountain
He slips into cracks, slips
Icy water he drinks from cracks
Lime and iron from stones lick
At a beach so cold and dark
Millennium the traveler rested
Deep in holes without a single light
Just a sound, the noise of the black rapids
He wades in the light of underground fire
The deep river, it has no source
When time has lost its false way
Seen a walk in wisdom infinitely long
At a beach so cold and dark
Millennium the traveler rested
Deep in holes without a single light
Just a sound, the noise of the black rapids
Forsen's soda!
In front, a shadow is seen walking along the water
A back so tender and bent by knowledge
Then he now the other in the depths got hold of
With himself he then sat by the rapids