Lyrics of Novemberregn - Eva Dahlgren

Novemberregn (original)

Promenerar hem
Novemberregn
Vid Gustav Adolfs torg
Är det mycket folk
Jag hör massa unga pojkar genom bruset
Stå och skrika där
Att jag är inget värd
Svarta huvor över äppelröda kinder
Och dom vinner
Svarta kängor taktfast trampar
Jag vet dom sparkar
Tills dom dödar mig
Vem skulle våga
Vem skulle våga stå där ensam kvar
Och jag som kämpat med min rädsla
Att stå rak och aldrig vika mer
Jag slutar andas böjer huvudet
In i mörkret
Det tog en minut inte mer
Vem skulle våga
Vem skulle våga stå där ensam kvar
Inte jag
Backar hem till söder in i porten
I hallen faller jag
Timmarna går
Timmarna blöder
All respekt för mig själv ligger och förblöder
Dom tog mig så lätt
Att det ska vara så enkelt
Det är så enkelt
Vem skulle våga
Vem skulle våga stå där ensam kvar
Inte jag

(translation)

Walking home
November rain
At Gustav Adolf square
Is there a lot of people
I hear lots of young boys through the noise
Stand there and scream
That I am worth nothing
Black hoods over apple-red cheeks
And they win
Black boots tactfully stomp
I know they kick
Until they kill me
Who would dare
Who would dare to stand there alone
And me who fought with my fear
To stand straight and never bend again
I stop breathing and bow my head
Into the dark
It took a minute no more
Who would dare
Who would dare to stand there alone
Not me
Backs home to south into the gate
In the hall I fall
The hours pass
The hours bleed
All respect for myself is bleeding
They took me so easily
That it should be that simple
It's so simple
Who would dare
Who would dare to stand there alone
Not me