| Vi tog färjan till Travemünde
|
| Vår resa började så
|
| Fyra vanliga svenska turister
|
| I en gammal sliten Renault
|
| Vi skulle till olika ställen
|
| Och vi kände knappt varann
|
| Men för att spara bensin och pengar
|
| Kunde sällskapet nog gå an
|
| Vi vände och vred på vår karta
|
| För att hitta en praktisk väg
|
| Till Nice via Hamburg och Brüssel
|
| Och helst också över Genève
|
| Vi var alla ganska beresta
|
| Och kom med en mängd förslag
|
| På nya och spännande platser
|
| Där man gott kunde stanna en dag
|
| Jag vill leva i Europa
|
| Jag vill älska och sjunga här
|
| Jag vill skratta och gråta och dansa
|
| Jag är yr och förlorad och kär
|
| När jag tänker på hela Europa
|
| Och på oss som hör hemma här
|
| Långt ute på Tysklands hedar
|
| Blev vi hejdade av en transport
|
| En konvoj av Nato-raketer
|
| På väg mot okänd ort
|
| Det var döden vi såg där den sakta
|
| Gled fram i en stålgrå parad
|
| Varje stridsspets har ett nummer
|
| Som står för en särskild stad
|
| «Jag känner en kille i Grekland»
|
| Sa Lena «Han står i en bar
|
| Aten heter staden han bor i
|
| Undrar vilket nummer den har»
|
| I Provence är bergen röda
|
| Och citronträdsblomman vit
|
| Nummer C 87 har den robot
|
| Som väntar på att sändas dit
|
| «Det var här allting började» sa Peter
|
| Som hade varit tyst en lång stund
|
| Från Europa kom Cook och Columbus
|
| Och det var här som jorden blev rund
|
| Jag vill leva i Europa
|
| Jag vill älska och sjunga här
|
| Jag vill skratta och gråta och dansa
|
| Jag är yr och förlorad och kär
|
| När jag tänker på hela Europa
|
| Och på oss som hör hemma här
|
| Jag såg in i backspegelns imma
|
| Min blick var ganska betryckt
|
| Den sa: «Det finns flera millioner
|
| Som lever i ständig flykt
|
| Inte bara från sina länder
|
| Utan från en hel kontinent
|
| Skulle du kunna leva som dem
|
| Utan rötter, på vandring jämt?»
|
| Jag sa «Men de kan vända tillbaka
|
| Komma hem igen en dag
|
| I en framtid när allt är förändrat
|
| Deras bit av jorden finns kvar
|
| Men med den kontinent där vi lever
|
| Repeteras en tragedi
|
| Där författarna kallas strateger
|
| Och de som dör i slutet är vi»
|
| Jag vill leva i Europa
|
| Jag vill älska och sjunga här
|
| Jag vill skratta och gråta och dansa
|
| Jag är yr och förlorad och kär
|
| När jag tänker på hela Europa
|
| Och på oss som hör hemma här |