Translation of the song lyrics Sorgsen ton - Garmarna

Sorgsen ton (original)

Med sorgsen ton jag sjunga vill
Om ett förfärligt under
Du som det hör märk noga till
Och minns det alla stunder
Vid Gibbau by vid Penne strand
I Pommern i det tyska land
Sig denna saken händer
En fattig bonde bodde där
Och barn han hade många
Som gjorde honom stort besvär
Om bröd han nödgas gånga
Den äldsta dottern av sin far
Samt mor och syskon avsked tar
Och ger sig ut att tjäna
En tid därefter hände sig
Att fadern hennes dödde
Och modern som sig ömkelig
På käpp och krycka stödde
Bad dottern som var tämligt rik
Till graven hjälpa faderns lik
Som barnslig plikt befaller
Hon svarte det går mig ej an
Ej för mig skuld det bringar
Begraven hur i vill och kan
Men jag mitt mynt ej skingrar
Hur jag går klädder var man ser
Stor sak vad grav man gubben ger
Ej därom någon sköter
Då hennes fru slik hårdhet såg
Hon mera ädelt tänkte
Hon var barmhärtig i sin håg
Hon mat och pengar skänkte
Dess fru gav henne tvenne bröd
Att ge sin mor som led stor nöd
Och sådan hjälp behövde
När hon ett stycke hade gått
Och harmsen brödet burit
Sin frus barmhärtighet försmått
Och argt på modern svurit
Kom hon där vägen oren var
Tänk vad för medel då hon tar
Att fina skorna spara
Där fanns ej sten där fanns ej spång
Varpå hon kunde kliva
Gå kring blev vägen alltför lång
Ej vill hon smutsig bliva
Då lägger hon de bröden så
Att hon på dem kund torrskodd gå
Men straffet resan stäckte
Dess fötter fastnar genast kvar
Då hon på brödet träder
På benen hon förgäves drar
Hon bannar svär och hädar
Ty som en stor och jordfast sten
Orörlig står ock hennes ben
I marken synes fasta
Hon ropar då jag usla barn
Försmått min moder snälla
Har själv mig snärjt i syndens garn
Det får jag nu umgälla
Om hjälp hon tigger varje man
De bjuda till men ingen kan
Dess fot från marken röra
Ej kunde hon de sista ord
Med bruten röst framföra
Förrän den eljest fasta jord
Begynte sig att röra
Hon knäppte sina händer ihop
Och sjönk så neder i en grop
Som henne strax betäckte
I människor betänken er
Högfärden låten fara
Och girigheten som man ser
Är och en farlig snara
Låt pigans ofärd varna er
Från synd och flärd allt mer och mer
Och från högfärdig levnad

Sorgsen ton (translation)

With sad tone I want to sing
About a terrible miracle
You as it belongs, notice carefully
And remember it all the time
At Gibbau village by Penne beach
In Pomerania in the German country
Themselves this thing happens
A poor farmer lived there
And children he had many
Which made him a lot of trouble
If bread he is forced to walk
The eldest daughter of her father
And mother and siblings say goodbye
And sets out to earn
Some time later it happened
That her father died
And mother who is pathetic
On cane and crutch supported
Asked the daughter who was quite rich
To the grave help the father's corpse
As childlike duty commands
She replied I do not care
Not for me guilt it brings
Buried how you want and can
But I do not scatter my coin
How I go clothes where you look
Great thing what a grave the old man gives
Nobody cares about that
Then her wife saw such harshness
She thought more nobly
She was merciful in her mind
She donated food and money
Its wife gave her two loaves of bread
To give his mother who was in great distress
And such help was needed
When she had gone a while
And the harmsen carried the bread
His wife's mercy despised
And angry at the mother swore
She came where the road was unclean
Think what kind of means she takes
To save nice shoes
There was no stone, there was no footbridge
Whereupon she could step
Walking around, the road became too long
She does not want to get dirty
Then she puts the breads like that
That she on them customer dry-shod go
But the penalty trip stabbed
Its feet immediately get stuck
Then she steps on the bread
On the legs she pulls in vain
She swears and swears
For like a great and earthy stone
Her legs are still motionless
In the ground seems fixed
She shouts when I have lousy children
Contempt my mother please
I myself have entangled myself in the yarn of sin
I must now discuss that
For help she begs every man
They bid but no one can
Its feet from the ground touch
She did not know the last words
Perform with a broken voice
Before the otherwise solid soil
Began to move
She clasped her hands together
And then sank down into a pit
Which she just covered
In people consider you
The pride let the danger
And the greed that you see
Is and a dangerous snare
Let the maid's misfortune warn you
From sin and flirtation more and more
And from high life