Lyrics of Söndag 13.3.99 - Lars Winnerbäck

Söndag 13.3.99 (original)

Hon känner efter om det här är att vara fri
Om det här är ett liv med någon mening i
Det är ingen som tjatar längre
Det är ingen här som ber henne stiga upp
Hon går och plockar och hittar sina gamla brev
Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev
Det är ingen som skriver längre
Det är ingenting här som är värt att skriva upp
Ändå känns det som om hela världen sjunger
Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
Och ett mål att sikta på
Och är det verkligen du?
Är det verkligen du?
Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va
Men det är som om hon glömt vad som var så bra
Hon har för länge sen tappat lusten
Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting
Hon minns bara stunder i periferin
Hon minns dagar när dom sopade undan krossat porslin
Det är ingen som bråkar längre
Det är ingen här som börjar gräla om ingenting
Ändå känns det som om hela världen sjunger:
Har du kommit nånstans
Hon känner efter om livet kan va lite mer
Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
Det är ingen som pratar längre
Det är såna dagar som vänder allt upp och ner
Det är såna dagar som hela världen sjunger:
Har du kommit nånstans

(translation)

She knows if this is to be free
If this is a life with any meaning in
No one is nagging anymore
No one here is asking her to get up
She goes and picks and finds her old letters
A little strange to read about old plans when she knows how it turned out
No one is writing anymore
There is nothing here that is worth writing about
Still, it feels like the whole world is singing
Have you come anywhere
Have you swamped your last chance
Are you here now?
Have you chosen a way to go
And a goal to aim for
And is it really you?
Is that really you?
There were times when she knew how it would be
But it's like she forgot what was so good
She has long since lost her desire
Have long ago forgotten what was worth something
She only remembers moments in the periphery
She remembers days when they swept away crushed porcelain
No one is arguing anymore
Nobody here starts arguing about anything
Still, it feels like the whole world is singing:
Have you come anywhere
She knows if life can be a little more
It's gray as if a cloud has hit her neighborhood
Nobody talks anymore
These are the kind of days that turn everything upside down
These are the days when the whole world sings:
Have you come anywhere