Lyrics of Nån annan - Lars Winnerbäck

Nån annan (original)

Solen gick ner som på beställning, det hade inte varit samma sak om den sken
Där vi gick i sjöar som vattenpölar med våra kängor och smala ben
Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen
Tänk om klockan tagit samma vägar som vi
När vi gick på tomma, blöta gator där historierna flög förbi
Och allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Vi gick bland gårdar, hus, affärer och skjul
Och allt var så konstigt
Men förbannat kul
Det kunde ha varit nån annan
Men det var jag
Vad är det som gör att man säger saker, man säger saker man inte förstår
Där vi gick på berg som högar av löv med långa jackor och längre hår
Och vad är det som gör att man glömmer saker
Man glömmer att man trivs med livet ibland
När vi flydde från sanning, tid och besvär
För att ta måsten i andra hand
Och allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Vi snackade skit om alla vi kunde klandra
För att komma på att vi bara hade varandra
Det kunde varit några andra
Men det var vi
Och vi glömmer höst, och vi glömmer vår
Vi glömmer allt och tror att tiden är svår
Men man kommer på, sen efteråt
Att vi hade rätt kul emellanåt
Ja, vad var det egentligen som hände den kvällen
Vad gjorde mig så förfärligt glad
När vi gick med förhoppningar som drömmar
Om stearinljus och varm choklad
Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen
Tänk om klockan tagit samma vägar som vi
Tänk om vi inte gått i några vattenpölar
Som smala ben och kängor trampat i
Allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Nu har jag gått den vägen igen
Men det var inte samma sak, saknar någon vän
Jag önskar att det vore nån annan
Jag anar vem
Men jag vet inte än

(translation)

The sun went down as ordered, it would not have been the same if it shone
Where we walked in lakes like pools of water with our boots and narrow legs
What if the cafe did not close so early that evening
What if the clock took the same paths as us
As we walked the empty, wet streets where the stories flew by
And everything we said then
Imagine being able to say that
We walked among farms, houses, shops and sheds
And everything was so weird
But damn fun
It could have been someone else
But it was me
What is it that makes you say things, you say things you do not understand
Where we walked on mountains like piles of leaves with long jackets and longer hair
And what is it that makes you forget things
You forget that you enjoy life sometimes
When we fled from truth, time and trouble
To take the must in the second place
And everything we said then
Imagine being able to say that
We talked shit about everyone we could blame
To remember that we only had each other
There could have been some others
But it was us
And we forget autumn, and we forget ours
We forget everything and think that time is difficult
But you get on, late afterwards
That we had a lot of fun sometimes
Yes, what really happened that night
What made me so terribly happy
When we went with hopes like dreams
About candles and hot chocolate
What if the cafe did not close so early that evening
What if the clock took the same paths as us
What if we did not go into any pools of water
Like narrow legs and boots stepped on
Everything we said then
Imagine being able to say that
Now I have gone that way again
But it was not the same, no friend is missing
I wish it was someone else
I guess who
But I do not know yet