Translation of the song lyrics Kom - Lars Winnerbäck

Kom (original)

Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst
Men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror
Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om det känns det som
Du gick för långt, du är alltid deras fnask.
Jag säger Kom
Allt är förlåtet, dom snackar bara strunt
Dom har väl redan glömt hur kul det kan va att tumla runt
Din byst är full med rock’n’roll och håret lyser blont
Det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt
Vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken
Vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken
Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt
Det gör dig matt och arg och nertryckt
I två alldeles för grova skor, din mun ångar av rök
Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök
Jag säger Kom
Kom, så ruttnar vi ihop
På alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör
För har man nån gång grävt en grop
Åt alla veta-bättre-typer
Får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör
Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu
Det där att komma på för sent vad man borde sagt, och Du
Vet hur det känns, det vet väl jag, jag har känt dig, jag är van
Jag borde sagt igår, vad jag kom på härom dan
Men nu är allt för sent, nu är det gjort, nu är du dömd
Du blir ett fnask och du är alltid deras fnask, och han är glömd
Men låt dom älta, dividera om vikten i det där
Här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om
Jag säger Kom
Kom så ruttnar vi ihop
På alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör
För har man nån gång grävt en grop
Åt alla veta-bättre-typer
Får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör
Ja, du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst
Och den är lika spottad på som begagnade bröst
Nu faller löv, det blåser på, det börjar om
Jag säger Kom, här är världen, här är livet vi ska leva i
Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen
Alla mänskorna i parken, alla herrarna på krogen
Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd
Om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld
Du kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv
Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv
Några smulor till duvorna, min vän
Sen går vi hem
Ja, sen går vi hem
Sen går vi hem
Ja, sen går vi hem

Kom (translation)

You go depressed in two far too rough shoes, it's starting to be autumn
But it is never quite as cruel and black and white as you think
I know you said wrong, and the whole town knows if it feels like it
You went too far, you're always their hooker.
I say Come on
Everything is forgiven, they just talk nonsense
They must have already forgotten how fun it can be to tumble around
Your bust is full of rock'n'roll and your hair is blonde
It would be unfair for someone to judge you for that
We go out and sprinkle small crumbs to the birds on the ground
Some days you are one with all the people in the park
You my angel, in this life you have to soot for all the shit you have thought
It makes you dull and angry and depressed
In two far too rough shoes, your mouth steams with smoke
We're going home, you can probably rot on a chair in my kitchen
I say Come on
Come on, we'll rot together
On all know-better-types that should say how to do
Because a pit has ever been dug
To all know-better-types
May you fucking lie in and be ashamed until you die
There is a word for what I suffer from, but I have forgotten it now
That to come up with too late what one should say, and You
Know how it feels, I know, I have known you, I'm used to it
I should have said yesterday, what I came up with this day
But now it's too late, now it's done, now you're doomed
You're a hooker and you're always their hooker, and he's forgotten
But let them dwell, divide the weight of that
Here you must never make mistakes, here you must never redo
I say Come on
Come on, we'll rot together
On all know-better-types that should say how to do
Because a pit has ever been dug
To all know-better-types
May you fucking lie in and be ashamed until you die
Yes, you go depressed in two far too rough shoes, it's starting to be autumn
And it's as spit on as used breasts
Now leaves fall, it blows, it starts again
I say Come, here is the world, here is the life we ​​are to live in
We, and all the pigeons on the ground, all the birds in the forest
All the people in the park, all the gentlemen in the tavern
There is no one here who can judge, here there is no more scholar
About your life, about your city, about your country, about your world
You always come back, with know-better-directives
To a world, to a country, to a city, to a life
Some crumbs for the pigeons, my friend
Then we go home
Yes, then we go home
Then we go home
Yes, then we go home