| Jag kan ha räknat sekunderna som gick
|
| Mellan ljuset, och åskans dån
|
| Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick
|
| Om du var på väg hit, eller härifrån
|
| Det tysta ekot är av ett slag för sig
|
| Det kommer ensamt, om det är nåt att ha
|
| Vad du än gör ta inga råd från mig
|
| Jag vet, de fungerar inge bra
|
| Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
|
| Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
|
| Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
|
| Det kanske var pundigt, det kanske var bra
|
| Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård
|
| Jag måste ha träffat, din frekvens
|
| Diskanten var svagare, diktionen mindre hård
|
| Det var som att tonen, var en väns
|
| Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
|
| När såren läker, och regnet känns
|
| Gör din tolkning, häll mig full med svar
|
| Rita figurer, och dra en gräns
|
| Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
|
| Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
|
| Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
|
| Det kanske var pundigt, det kanske var bra
|
| Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
|
| Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
|
| Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
|
| Det kanske var pundigt, det kanske var bra
|
| Jag kan ha glömt din vaksamhet, jag söker inte mer än sympati
|
| Inga kan ta fel på varann som vi
|
| Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
|
| Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
|
| Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
|
| Det kanske var pundigt, det kanske var bra
|
| Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
|
| Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
|
| Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
|
| Det kanske var pundigt, det kanske var bra |