Lyrics of Över Stock Och Sten - Dungen

Över Stock Och Sten (original)

Du är min kompis, vi trivs här
Ett fyrfaldigt leve för dig
För det vill jag sjunga
När vi gå över stock och sten
Inget känns nära vårt ursprung
Men imorrn så drar vi bort, det ska bli skönt
Fast stegen blir tunga
Ska vi gå över stock och sten
Träd växer inte bland asfalt
Långt i ditt hem när solen står som högst
Ge mig en ton så jag kan dansa
En sträng
Tror du mig inpå allting som är
Till nätterna och dagarna är vi
Inte längre själva, men så nära
För vi har lämnat stan för sol och regn
Blåste och allt kändes stilla
I din hand såg jag både fä och folk
Men jag vaktar min tunga
När jag hörs över stock och sten
Dagar då jag på dig tänker
Se jag minns vida skogar, äng och berg
Om det vill jag sjunga
När vi gå över stock och sten
Träd växer inte bland asfalt
Långt i ditt hem när solen står som högst
Ge mig en ton så jag kan dansa
En sträng
Tror du mig inpå allting som är
Till nätterna och dagarna är vi
Inte längre själva, men så nära
För vi har lämnat stan för sol och regn

(translation)

You're my friend, we thrive here
A fourfold living for you
Because I want to sing
When we go over logs and stones
Nothing feels close to our origin
But tomorrow we will leave, it will be nice
Although the steps become heavy
Shall we go over log and stone
Trees do not grow among asphalt
Far in your home when the sun is at its highest
Give me a tone so I can dance
A string
Do you believe me in everything that is
For the nights and the days we are
No longer themselves, but so close
Because we have left town for sun and rain
Windy and everything felt still
In your hand I saw both cattle and people
But I guard my tongue
When I hear over logs and stones
Days when I think of you
See I remember vast forests, meadows and mountains
If so, I want to sing
When we go over logs and stones
Trees do not grow among asphalt
Far in your home when the sun is at its highest
Give me a tone so I can dance
A string
Do you believe me in everything that is
For the nights and the days we are
No longer themselves, but so close
Because we have left town for sun and rain