Lyrics of Rötmånad - Promoe

Rötmånad (original)

Ingen hör
Ingen hör
Ingen ser
Ingenting
(Vers 1)
Svetten klibbar, flugorna surrar
Där är svensken innanför stugornas dörrar
Blodet tjockt, flyter trögt som konversationen
Orden faller kalla ner på kvällsmatsbordet
Magen känns uppsvälld, klockan den tickar
Livet rinner iväg, kastar försoffade blickar
Genom tv-fönstret
Och se det mönstret
Upprepas gång efter gång
Av vårt eget rum
Känns klaustrofobiskt, krympande, kvävande
Tanken kommer, krypande, krälande
Kravlande upp till ytan igen
Krymplingar redan som ynglingar, stympade
Stöpta, döpta efter mallen
Känns som svensson über alles
Han sänker volymen på allsång från skansen
Skriker ut sin ångest från en balkong någonstans
Ingen hör
Ingen ser man
Föds och dör — inget mer va
Ensamheten driver oss till vansinne
Mänsklighetens tid minskar med var timme
Ingen hör
Ingen ser man
Föds och dör — inget mer va
Ensamheten driver oss till vansinne
Mänsklighetens tid
(Vers 2)
Soporna stinker, flugorna surrar
Luften darrar av värmen, och frugan hon börjar
Men tålamodet tryter, som konversationen
Och blodet flyter ut på kvällsmatsbordet
Magen är uppsvälld, klockan har tickat
Livet har runnit ut, det har gått snart en vecka
Gardinen är dragen för fönstret
Hans rum känns som om det äter honom som cancer-svulster
Hypokondriskt, växande, väsande
Psykologiskt knäckande, jäsande
Mytologiskt förhäxande, täcks han med
Ondskan som blåser bort all eftertänksamhet
Livet en långsam föruttnelse
Överblommad och snart förvuxen
Men människan skördar det i ett slag hårt mot pannan
Den här världen gör det svårt att andas för
Ingen hör
Ingen ser man
Föds och dör — inget mer va
Ensamheten driver oss till vansinne
Mänsklighetens tid minskar med var timme
Ingen hör
Ingen ser man
Föds och dör — inget mer va
Ensamheten driver oss till vansinne
Apokalypsens tid är snart inne
Ingen ser
Ingen hör
Ingenting
Känns som svensson über alles X 6
Skriker ut sin ångest från en balkong någonstans

(translation)

Nobody hears
Nobody hears
No one sees
Nothing
(Verse 1)
Sweat sticks, the flies buzz
There is the Swede inside the doors of the cottages
The blood thick, flowing sluggishly as the conversation
The words fall cold on the supper table
The stomach feels bloated, the clock is ticking
Life flows away, casts sleepy eyes
Through the TV window
And see that pattern
Repeated time after time
Of our own room
Feels claustrophobic, shrinking, suffocating
The thought comes, crawling, crawling
Crawling up to the surface again
Cripples already as young, mutilated
Cast, named after the template
Feels like svensson über alles
He lowers the volume of the sing-along from the fort
Screaming out his anxiety from a balcony somewhere
Nobody hears
No one sees
Born and die - nothing more huh
Loneliness drives us crazy
Mankind's time decreases with every hour
Nobody hears
No one sees
Born and die - nothing more huh
Loneliness drives us crazy
The time of humanity
(Verse 2)
The garbage stinks, the flies buzz
The air trembles from the heat, and the wife she begins
But patience wears out, like the conversation
And the blood flows out on the supper table
The stomach is swollen, the clock has ticked
Life has run out, it has been almost a week
The curtain is drawn for the window
His room feels like it's eating him like cancerous tumors
Hypochondriac, growing, hissing
Psychologically cracking, fermenting
Mythologically enchanting, he is covered with
The evil that blows away all contemplation
Life a slow decay
Overblown and soon overgrown
But man reaps it hard in one blow against the forehead
This world makes it difficult to breathe
Nobody hears
No one sees
Born and die - nothing more huh
Loneliness drives us crazy
Mankind's time decreases with every hour
Nobody hears
No one sees
Born and die - nothing more huh
Loneliness drives us crazy
The time of the apocalypse is soon here
No one sees
Nobody hears
Nothing
Feels like svensson über alles X 6
Screaming out his anxiety from a balcony somewhere